Tiden går så otroligt snabbt förbi här och det känns som en vecka går lika snabbt som en dag. Jag går i skoan mellan ca 9-18 varje dag och när man kommer hem är man fullt upptagen med matlagning, tvätt och skolarbete. På det är jag också väldigt trött eftersom vi har väldigt fysiskt krävande dagar med mycket träning blandat med mycket teoriarbete. Så det är inte speciellt konstigt att man känner sig väldigt trött. Men det som förvånar mig mest är att skoldagarna inte känns långa även fast jag ibland är i skolan 11 timmar i sträck. Det är ofta hungern framåt kvällen och på lunchen som påminner mig om att klockan faktiskt är middags tid och först då kollar jag på klockan. Men det är mest positivt eftersom det betyder att jag verkligen har valt rätt utbildning och att den är rolig även om det är tufft.

Det jag tycker är absolut svårast just nu är språket. Speciellt när vi har teorilektioner så som röstfysiologi eller anatomi och man är helt borta för man inte kan några av termerna på engelska. Det tar mig ofta väldigt lång tid att koppla vad saker faktiskt betyder vilket gör att jag ibland missar viktig info för jag inte hinner med allt. Det är också lite extra störigt när man kan mycket av de dem säger fast på svenska men inte alls kan hänga med på en undervisning av samma sak på engelska. Språket hindrar mig också när vi gör teater improvisationer under lektionerna. Speciellt när man ska göra en vuxen karaktär men har ett ordföråd av en 10 åring på engelska. Det är jobbigt när man har en ide men inte kan göra den fullt ut pga språksvårigheter för det känns som att man inte kan genomföra övningen på ett sanningsenligt sätt och därför inte ge den 100%. Men även fast det är jobbigt nu vet jag om att det kommer att bli bättre eftersom jag pratar engelska varje dag nu och jag börjar plocka upp fler och fler ord hela tiden.

Det roligaste just nu är att se och reflektera över den utveckling jag faktiskt har lyckats göra under bara denna korta tiden. Jag har börjat bli starkare och känner redan att jag klarar av mycket mer särskilt i magmusklerna och låren. Men jag har fortfarande en bit kvar på min armstyrka innan jag kan säga att jag har utvecklats mycket ur ett styrkeperspektiv. Mina armar är det första jag blir trött i när jag gör vilken typ av träning som helst. Tex när jag gör en planka blir jag ofta inte trött i mage och rygg för en ganska långt in men mina armar börjar tycka det är jobbigt redan efter ca 30 sekunder. Så det behöver jag verkligen jobba på. Min sångteknik har också blivit bättre eftersom jag nu har en helt annan förståelse för hur man ska jobba med sin röst. Jag får så himla bra coaching av min lärare och jag känner skillnad när jag sjunger nu om man jämför med innan.

Men samtidigt som det händer går jag också igenom en stor personlig utveckling där jag går från att vara ett barn till att faktiskt bli vuxen på riktigt. Det är först nu man inser hur mycket tid och pengar saker tar och kostar och hur lyxigt det var att bo hemma. Helt plötsligt har jag ansvar för allt och ingen som håller koll på mig. Ibland är det väldigt skönt att va självständig men det blir också jobbigt ibland när det känns som man har alldeles för mycket saker att göra. Men jag trivs ändå väldigt bra med att kunna styra över mitt eget liv på ett annat sätt och vara lite mer självständig. 

// Emma

Nu är jag nästan två veckor in i min utbildning och saker och ting börjar så smått att falla på plats. Men på denna korta tid har mycket lyckats hända. Det är inte bara skolan som är nytt utan allt runt om kring den som ska fixas blir ibland överväldigande. Saker som att skaffa bankkonto, nytt simkort, busskort, läkare och fixa i lägenheten har tagit enormt mycket tid och på det har jag också hunnit vara sjuk. Det är en konstig känsla att helt plötsligt bo i ett annat land och behöva stå på helt egna ben. Jag trodde inte att detta skulle ta upp så mycket av min tid och mina tankar men det har påverkat mig mer än vad jag trodde. Man kommer trots allt till ett annat land och en annan kultur. 

Men nu till lite roligare saker... SKOLAN! Jag har hamnat i en bra klass med en stor variation av olika typer av människor vilket är intressant. Alla hjälps åt och tillsammans har vi lyckats skapa en bra arbetsmiljö trots att vi inte känt varandra speciellt länge. Det gör mycket för mig att kunna gå in på en klass och inte känna mig dömd eller uttittad. Ibland bryr jag mig helt enkelt för mycket om vad andra tänker om mig och det hindrar ibland även min utveckling då mitt fokus hamnar fel. Så fort jag hamnar i nya grupper märker jag hur mycket det faktiskt hindrar mig. jag har fått en bättre förståelse för att jag måste ta tag i det för att kunna utvecklas bättre i alla situationer inför framtiden.

Lärarna är helt fantastiska och bidrar hela tiden med otroligt mycket kunskap. Man märker verkligen att de är passionerade i vad dem gör och engagerar sig i eleverna. Dock gör dem det på ett sätt som jag inte tidigare har upplevt i Sverige vilket är lite ovant. De är mycket mer verbala och tvekar inte en sekund på att säga den absoluta sanningen även när sanningen svider att höra. Men det positiva i det hela är att de gör det på ett sätt där man vill jobba hårdare och man förstår att de inte vill vara taskiga utan bara hjälpa en att utvecklas. Jag menar de hade inte lagt tid på en om de inte såg att man jobbade för förbättring. Här handlar det mer om att förtjäna att bli rättad än att den som gör mest fel blir rättad mest. Jag tycker detta sätt är uppfriskande och det får mig att jobba väldigt hårt och inse exakt vad jag behöver göra för att utvecklas. 

Men efter en väldigt lång dag på MGA så ligger jag nu i min säng och försöker massera ut mina ömma muskler medans jag skriver detta. Jag kan bara hoppas att denna upprymda känslan stannar i min kropp ett långt tag till och får mig att jobba hårt trots ömma muskler. Vi hörs snart igen //Emma <3